De flesta människor har en förebild, och den personen för mig är min pappa. ♥

Min pappa heter Karl-Fredrik och han är 48 år. Han jobbar med bygg- och projektledning just nu, men han har även jobbat som elektriker i flera år. Om man sammanfattar hur han är som person skulle man kunna säga att han i det mesta är motsatsen till vad jag är. Han är väldigt målmedveten, och han kämpar alltid för att lyckas. Han ger inte upp och om han stöter på problem eller hamnar i jobbiga situationer lyckas han oftast hitta det positiva i det. Han är också glad nästan hela tiden, och han får andra personer i hans omgivning att också bli det.  
Han är alltså en riktig glädjespridare som verkligen bryr sig om att alla ska ha det så bra som möjligt.

En sak jag alltid tänker på när någon frågar hur min pappa är, är att han alltid behandlar folk som han själv vill bli behandlad. Det här med att behandla andra som man själv vill bli behandlad är ofta något man bara säger men sedan struntar i, för att leva sitt liv precis som man själv vill utan att bry sig om man "råkar" sårar andra, men med min pappa stämmer det där faktiskt. Gör jag något bra mot honom så är han snäll mot mig, och har jag gjort något elakt mot honom vet jag att han inte kommer att vara glad mot mig. Det här har fått mig att tänka efter mer på hur jag behandlar människor, vilket förstås är en positiv sak. 

En till sak jag beundrar med min pappa är hur hans personlighet och sätt att tänka på har format honom till den personen han blivit. Att han med hjälp av sin framåtanda och beslutsamhet har lyckats nå vissa mål han strävat efter i livet, och att han fortsätter kämpa för de nya mål han satt upp. 

En bild på en "glad" pappa från sommaren 2013. Schysst hår och solglasögon. ;)

Det pappa har hjälpt mig med i livet är inte helt lätt att säga bara med hjälp av några få meningar. Varje dag hjälper han mig bara genom att finnas till. Genom sin positivitet peppar han mig och hjälper mig mycket med att klara av allt jobbigt jag stöter på i vardagen.
Han är helt enkelt en perfekt pappa enligt mig, och jag tycker att alla förtjänar att ha en person som han i sitt liv.♥

Har du någon förebild? Varför är just den personen din förebild? 

♥ - Amanda

Halloj mina bloggläsare. :) 

Veckan har för en gångs skull gått riktigt fort och helgen börjar sakta närma sig! Kan inte säga att jag längtat ihjäl mig efter den då jag knappt märkt att det redan är torsdag, men några lediga dagar då och då skadar aldrig!

Denna vecka har jag haft en del roliga men också mindre roliga saker för mig! Jag har haft en massa matteprov (-.-) och haft jazz-konsert med skolan, men viktigast av allt; jag har skaffat tandställning!! Har lite blandade tankar angående det här... Det är kul att äntligen får sina tänder fixade, men det gör ju så ont och jag har redan skavsår i halva munnen :( Har dock bara där uppe, men längtar verkligen ihjäl mig till dagen då jag får där nere också, wohoo..

Nu är jag jättetrött och ska tänkte snart gå och lägga mig. Måste klara mig igenom ytterligare en skoldag (som egentligen bara består av 3 lektioner) innan jag får samla lite krafter inför helgen då jag ska ta en snabb tur till Finland. :D Flyger dit med en kompis vid namn Sofia, hennes mamma och min mamma. Vi ska vara där hela helgen, och det ska bli jättekul då det var riktigt länge sen vi gjorde något sådant. Är riktigt taggad!

Hoppas ni har det bra! :)

♥ - Amanda

Jag tror att alla känner till det och att de flesta också varit med om ett sådant. Först blir man indelad i grupper, och sedan får man en uppgift som man tillsammans med de andra i gruppen ska arbeta med. 

Olika personer har såklart olika åsikter om denna sorts arbeten, men för de flesta blir det en utmaning eftersom att det blir en så stor blandning mellan olika sorters personer, som alla vill prestera olika bra.

Jag har en del olika erfarenheter av grupparbeten, då jag stött på dessa ett flertal gånger under mina skolår.

Vissa tycker jag har varit roliga och de har gjort mig glad, medan andra har varit jobbiga och har gjort mig... Ja, mindre glad.

De grupparbeten som enligt mig har den perfekta grunden är dem där man själv får välja sina gruppmedlemmar. Jag vill helst hamna med personer som har samma mål som mig och som vill utföra uppgiften på ungefär samma sätt som jag vill. Omotiverade och alldeles för tidsoptimistiska människor är inget som passar bra i min grupp. Två andra saker som är viktiga för mig är tillräckligt med tid och ett roligt ämne att arbeta med. 

Jag tycker att grupparbeten har både för- och nackdelar, precis som de flesta sakerna här i livet. Jag tycker att det är bra att man får lära sig att arbeta med olika sorters personer med olika personligheter, så att man får lära sig att anpassa sig efter andras önskemål, och man får samtidigt ta en titt på hur olika människor tänker. Ett arbete som innehåller flera olika personers tankar och idéer får ibland ett bättre resultat än ett man gjort helt själv. Jag tror att det är ungefär så här man tänkte när man började med grupparbeten i skolan.

Trots dessa fantastiska fördelar finns det även de lite sämre delarna. Den stora blandningen av personer i en grupp kan ibland göra det svårt att samarbeta. Alla tycker olika, och om alla får för sig att ta ledarrollen kan det lätt bildas konflikter. Eftersom

alla har olika tankar kring hur arbetet ska utföras, hur mycket tid man ska ägna åt det och vilka punkter man ska ta

med, kan det bli svårt att få ett resultat som gör alla nöjda och glada.

En annan nackdel är att det ofta blir så att gruppen delas upp i olika roller. En blir ledare och får styra upp arbetet, medan någon annan bara sitter och koncentrerar sig på andra "viktiga" saker i livet.

Jag brukar inte vara den som styr upp allt i gruppen och blir som en ledare, men mina roller varierar så klart väldigt mycket beroende på vem eller vilka jag hamnar i grupp med. Jag gillar inte att säga åt andra vad de ska göra, och därför håller jag mig gärna borta ifrån ledarrollen, men jag vill fortfarande (för mitt och de andras bästa) försöka se till så att arbetet blir så bra som möjligt. 

Så om jag tänker på helheten tycker jag ändå att grupparbeten är bra. De frågor man själv inte kan svara på kanske kompisen kan och tvärtom, och det blir så mycket roligare att arbeta när man får göra det tillsammans med andra! 

Vad tycker du om grupparbeten? 

♥ - Amanda

Hur gammal är du om fem år? - 19? Haha.

Hur lång är du? - Runt 175cm skulle jag tro. 

Vilken ögonfärg har du? - Mörkblå/grå!

När vaknade du i dag? - Vaknade 7 men somnade om och vaknade halv åtta ;)

Vad ska du göra idag? - Ja dagen är ju mer eller mindre slut, så inte mycket! Kanske kolla på lite film..?

Hur många städer har du bott i? - En, bara en...

Vad dricker du till frukost? - Te eller juice, beror på humör och vädret utomhus!

Vill du ha barn? - Tveksamt, haha...

Vad spenderar du helst pengar på? - Mat!!! Men bortsett från det så är det väl smink och kläder!

Vilken är din favoritplats? - Min säng, helt klart!

♥ - Amanda

... Mitt första inlägg! 

Välkommen ska du vara till min nya blogg! Jag heter då Amanda Johanna Olsson och är 14, snart 15, år gammal. Jag är bosatt i utkanten av Stockholm med min familj som består av min mamma, min pappa, två bröder och en liten (egentligen ganska stor) fluffig kanin vid namn Hilda.
Jag spenderar mina dagar mest åt att gå i skolan och äta mat, men det händer väl att jag gör andra saker också.

Mina största intressen är hästar och ridning, smink, foto och musik. Jag rider även på ridskola och tar pianolektioner på fritiden. 

Det jag tänkte dela med mig av på denna blogg är mina egna tankar och funderingar kring olika ämnen, men även en del foton och text på vad jag gör på dagarna och hur min vardag ser ut. Detta är såklart inte allt! Jag kommer säkert att dela med mig lite av mina väldigt små mode- och sminkkunskaper då och då.

Hoppas att ni tycker detta låter intressant och kommer vilja läsa vidare! ♥

♥ - Amanda